Archive for the ‘Interviews’ Category

PN featured in All About Jazz NYC – Listen Up! (2009)

Posted on: June 28th, 2012 by Peter No Comments

Listen Up!

Peter Nilsson is one of the most in-demand drummers in Sweden. His varied and organic drumming can be heard in many constellations. Peter also spends part of his time in NYC, where he has worked with Anders Nilsson (his brother), Daniel Carter, Michaël Attias, Tomas Ulrich, Ken Filiano, Lindsey Horner, Dave Amrosio, Joe Fonda and Lisle Ellis among others. He has also worked with Paul Bley, Miroslav Vitous, David Liebman, Marc Ducret, Bobo Stenson, Palle Danielsson, Lotte Anker, Eugene Chadbourne, Raoul Björkenheim and Sten Sandell.

Teachers: Peter Danemo, Anders Åstrand, guitarist Mulle Holmqvist and saxophonist Per Bäcker. I have also been taking private lessons here in NYC with Milford Graves, Tom Rainey and Gerry Hemingway.

Influences: Jon Christensen, Milford Graves, Elvin Jones, Tony Williams, Jack DeJohnette, Billy Hart, Paul Motian, Joey Baron and Tom Rainey. Others that have been important are John Coltrane, Keith Jarrett, Miles Davis and Igor Stravinsky. I´m influenced by anything that feels honest, vital and has emotional content.

Current Projects: Plunge, Anders Nilsson´s AORTA, lim, Loïc Dequidt Trio/Quartet, The Opposite, Cennet Jönsson Quartet, Footloose and 15,5 plus a few other projects.

By Day: Freelancing as a performer and teacher, working on music and enjoying reading, cooking, having coffee and jogging.

I Knew I Wanted To Be A Musician When… I was very young. Me and my brother got into this at a very early age and it has always been a natural thing.

Dream Band: Can´t really say, I´m just inspired by musicians who are great improvisers and great listeners.

Did You Know? I´m a part of a Swedish musician´s collective / record label called Kopasetic Productions.

PN interviewed in Swedish – Region Skånes Kulturstipendium (2006)

Posted on: June 28th, 2012 by Peter No Comments

Kulturstipendiat Peter Nilsson

Kulturnämndens motivering
Peter Nilsson har på kort tid blivit en av de mest anlitade trumslagarna i södra Sverige. I sitt samarbete med många kända namn har han vunnit uppskattning för sin kreativa musikalitet. Peter får Region Skånes kulturstipendium på 25 000 kronor för ett trumspel präglat av ovanlig lyhördhet i förening med stark personlig utvecklingsambition.

Intervju i tidningen Och:

Jazzmäster på trummor

Trummor var ett självklart val för Peter Nilsson när han som tioåring skulle välja instrument i Kommunala Musikskolan i Eslöv. Nu, 20 år senare, är han en flitigt anlitad trummis i en mängd olika jazzgrupper.

– Jag har alltid gillat svänget och energin i jazzen liksom improvisationsmomentet. Just det har blivit alltmer viktigt för mig. Och jag gillar att spela i skiftande konstellationer och med olika musiker som lockar fram olika sidor av mig själv.

Peter uppskattar att spela i band som fungerar kollektivt med en jämlik dialog mellan musikerna. Ingen är mer stjärna eller solist än någon annan. Han vill att musiken ska få röra på sig, att samma låt kan gå åt olika håll beroende på humör och situation.

– Jag strävar efter att vara med i sammanhang där den viljan finns. Det blir mer oförutsägbart, både för lyssnarna och för oss musiker.

Ett trumset är ett komplett instrument med bas-, mellan- och diskantregister som kan kombineras på olika sätt. Peter tror att hans spel uppfattas som varierat, rörligt och organiskt. Genom sitt spelsätt erbjuder han många olika möjligheter för sina medmusiker, han bygger upp en egen ljudbild som de kan röra sig in och ut ur.

– Om man lyssnar på bara mitt spel så är det en helhet i sig som mina medmusiker kan hitta olika öppningar i. Det finns mer än en möjlighet i varje ögonblick, musiken kan vända och vrida på sig. Jag ser mig mer som gruppmusiker än kompmusiker och är mer interaktiv än en del andra trummisar.

Peter har de senaste fem åren begränsat sig till ett litet trumset. Att se och upptäcka vilka möjligheter det ger istället för att utöka det med fler pukor och cymbaler, utmanar hans fantasi och kreativitet.

Han lyssnar mycket på musik och betraktar sig i mångt och mycket som en person som ständigt lär sig mer om musik.
– Min drivkraft är att jag vill komma ännu nämre kärnan i det som jag håller på med. Jag har fått så många kickar av musik men vill komma ännu längre. Jag vet vart jag är på väg musikalisk och det finns ett par trummisar i New York som jag inspireras av och ibland även tar lektioner av.

Musikaliska förebilder finns det gott om. Främst står John Coltrane.
– Övertygelsen och djupet i hans musik inspirerar. Jag återvänder ständigt till hans musik.

Peter är trummis i sex fasta jazzgrupper, en av dem brorsans ”Anders Nilssons Aorta”. Förutom de fasta grupperna spelar Peter, mer eller mindre ofta, i ytterligare 10-15 konstellationer. Tillsammans med sju andra musiker i Malmö-Lund driver han sedan 2003 skivbolaget Kopasetic.

Han har utbildat sig på Skurups folkhögskola och Malmö musikhögskola. Nu undervisar han själv på båda skolorna. Men framför allt ser han sig som frilansansande jazzmusiker, redan med tio års erfarenhet, och han tycker om mixen av livespelningar, repetitioner, turnéer och skivinspelningar.

– Jag vill egentligen ha mer av allt. Men även om intresset för jazz har ökat så är det svårare än på länge att få spelningar. Det behövs fler arrangörer och fler musikscener.

Text: Göran Nilsson

The Opposite interviewed in Swedish – Orkesterjournalen (2010)

Posted on: June 24th, 2012 by Peter No Comments

THE OPPOSITE I MEDVIND

Det händer mycket inom jazzen, inte minst i Malmötrakten, men det uppmärksammas för lite, menar Loïc Dequidt i gruppen The Opposite som fick Manifestpriset i vår.
- Det är roligt och innebär mer uppmärksamhet som förhoppningsvis ger mer spelningar.

OJ var på plats när på Nalen när Malmögruppen The Opposite fick årets Manifestpris i jazzklassen. Juryns motivering lät så här: “Årets vinnare får priset för att de med oräddhet och kompromisslös inställning lyckas förena skir luftighet med rytmisk komplexitet i sin ösigt sökande jazzmusik, lika gedigen och oförutsägbar i sin kollektiva grund som i de enskilda, bländande soloinsatserna.”

OJ fick en pratstund med initiativtagarna Loïc Dequidt och Peter Nilsson.

Vad betyder Manifest priset för er?
Loïc: Det är givetvis kul att ens projekt uppmärksammas och belönas. Det är inte det musik handlar om men lite belöning på vägen ger ju uppmuntran, så det var väldigt roligt att få det! Mer praktiskt innebär det mer uppmärksamhet till gruppen som förhoppningsvis blir till hjälp när det gäller att boka spelningar.

Nya projekt med Opposite? Framtidsplaner? Bandmedlemmarnas roll?
Peter: I sommar ska vi spela i Italien och i september ska vi spela på Fasching. Förhoppningsvis blir det ytterligare ett par spelningar i Sverige under hösten och nästa vår planerar vi en turné i Frankrike, Schweiz, Belgien och Holland.
Loïc: The Opposite är från allra första början ett långsiktigt projekt. Musiken bygger på koncept som kräver stort engagemang av alla i bandet. Ett sånt här band har jag velat ha länge, men det var inte så lätt att hitta folk som var tillräckligt intresserade. Men när Peter och jag började prata om det och om vem som skulle kunna vara med, kändes det som att tiden var inne. Framtidsplanerna är att utveckla musiken och fördjupa oss i koncepten, men först och främst vill vi ut och spela!

Kopasetic som bolag?
Peter: Har inneburit möjligheten att genomföra projekt som hade varit mycket svårare om vi hade jobbat var och en för sig.
Loïc: Det är skönt att kunna göra som man vill. Vi skriver, spelar in och ger ut den musik vi vill. Det innebär mer arbete, men det är värt det!

Hur ser ni på framtiden inom jazzen i Sverige och i stort?
Loïc: Det händer mycket spännande inom jazzen idag. Men rent professionellt är det katastrof, utrymmet för kreativ musik är otroligt litet idag. Ordet jazz är oviktigt, och till och med problematiskt, eftersom det kan skrämma bort skeptikerna, men här finns en viktig strid att ta för musiker i dag om vi inte vill att musiken ska bli mer primitiv än någonsin! I Sverige skapas det mycket bra musik men marknaden är liten, och det är inte så konstigt i ett land på 9 miljoner invånare, så man måste exportera sig om man vill överleva tror jag.

Jazzklimatet i södra Sverige jämfört med övriga delar av landet?
Peter: Det finns för få ställen att spela på och tyvärr uppmärksammas det som faktiskt händer här nere alldeles för lite i media, men trots det finns det en kreativ stämning i Malmö. Det finns bra musiker och bra kompositörer här, och många fokuserar på att skriva egen musik och att jobba med sina band.

Förebilder och inspirationskällor?
Peter: Vi är bägge intresserade av rytmik, formtänkande, komposition och orkestrering och inspireras av en massa saker. Vi lyssnar båda på 1900-talsmusik och Loïc har också lyssnat mycket på bl.a. Steve Coleman och indisk musik. Jag kommer från ett annat håll och har t.ex lyssnat mycket på Frank Zappa och musik från New Yorks “downtown-scen”.
Loïc: Vi är inte så intresserade av “genrer” tror jag, utan smäller av på vissa saker – det kan vara Weather Report, Dutilleux, Jarrett eller Zakir Hussain – och det formar oss. Men jag tror också att vi har något gemensamt som inte är direkt musikaliskt, och det är just det med formtänkande och struktur: där finns något som vi båda strävar efter och vill utveckla. Det gäller förresten inte bara The Opposite. Peter är också med i min trio (som spelar på Swedish Jazz Celebration den 17:e april) och kvartett, och den strävan märks där också, i en annan, mindre konstellation som ger utrymme till en annan sorts samspel. Och det är otroligt kul att ha dessa olika band parallellt måste jag säga!

Text: Patrik Sandberg

Anders & Peter Nilsson interviewed in Swedish – Sydsvenskan (2004)

Posted on: June 24th, 2012 by Peter No Comments

JAZZANDE BRÖDER IMPROVISERAR

Kommunala musikskolan förde vidare till New Yorks musikliv. Nu ger de ut en cd ihop.

Dags att prisa kommunala musikskolan igen. Den i Eslöv. Anders och Peter Nilsson, gitarrist respektive trumslagare, lärde sig grunderna där. Just nu kan bröderna höras på Anders Nilssons nya cd ”Blood”.

- Tanken var att låtarna skulle vara olika, säger Anders Nilsson. Jag gjorde dem som skisser, vi gick igenom och provade dem och sedan spelade vi in.

- Mycket på plattan är förstatagningar. Vårt ideal var den gamla tidens inspelningar, den speciella live-energin.

Kärnan i det hela är att de fyra musikerna – bröderna Nilsson, saxofonisten Mattias Carlson och elbasisten David Carlsson – improviserat så mycket ihop. Och plattan blev också en lössläppt och energispäckad skapelse, där frijazzkänsla möter blues, funk och hårdrocksmuskler. Anders Nilsson talar om påverkan från bland annat John Coltrane, indisk musik, Jimi Hendrix, Frank Zappa och Miles Davis modell 70-tal.

När man lyssnar på ”Blood” verkar det logiskt att Nilsson med gitarren håller till i New York och på stans alternativscen.

- Jag har bott där i fyra år och jobbat med olika typer av musik. Allt involverade improvisation på ett eller annat sätt. Jag hamnade på frijazzscenen, var med i ett slags hårdrocksband som hette Angel Blood och har bland annat spelat dansare och gjort filmmusik.

Under tiden har lillebror Peter funnits i Malmö och spelat mycket flitigt, exempelvis i gruppen Plunge (som hörs på tisdag med pianisten Bobo Stenson på Jeriko) och trion lim, som vikarie i Tolvan Big Band och medlem av Cennet Jönsson Quartet.

För både Anders och Peter Nilsson var valet av instrument självklart tidigt. Även om det på kommunala musikskolan först fick bli lite obligatorisk blockflöjt.

- Saxofonisten Per Bäcker på musikskolan betydde mycket för oss. Han ledde storbandet där som vi kom med i och lånade ut plattor och uppmuntrade oss.

Bröderna fick smak för jazz. Och eftersom det bara skiljer två år mellan dem har de naturligtvis spelat massor ihop genom åren, pratat mycket musik och påverkat varandra musikaliskt.

- Jo, vi har något särskilt tillsammans, det känns och hörs, svarar Anders Nilsson när man frågar. Vi kan lita väldigt mycket på varandra och folk som vi spelar med säger att vi två har en speciell kontakt. Det behövs inte något snack.

- Bägge kan ana vart musiken är på väg, vilken riktning den andre tänker ta, säger Peter Nilsson.

- En hög grad av intuition, fyller Anders i.

Inte så dumt, ifall man jobbar med så pass fri improvisation som den på ”Blood”.

Text: Alexander Agrell

Recent Comments